Entuss

                   

Min karl har startat ett projekt  "lagadammsugaren" och som vanligt när han har börjat med något som t.ex det här.. att laga någonting så slutar det oftast med att det blir värre än vad det redan var. Idag tog han på sig att fixa in sladden som inte går att få in nåmer.. man har ju som en "automatisk funktion" när det gäller den där sladden, vi har att man ska rycka lite lätt i sladden så åker den in av sig själv.. men den funktionen har lagt av så det skulle han fixa. Sladden är nu inne 4 timmar senare MEN nu funkar det inte att göra de den är till för, att suga in dammet, nä nu suger den inte nåmer, bra jobbat Danne ! Allt är i sin ordning alltså, inget förvånar mig när det gäller honom . Han skulle även fixa datorn här för kanske ett år sedan, det var inge fel på den utan han skulle bara sätta in en ny hårddisk och ett nytt grafikkort (uppgradera den lite )men det slutade med att vi var tvungen att köpa en ny dator. Hårddisken brann eller var det nu var som hände, ( den som gapar efter mkt, mister ofta hela stycket) alltså det var bättre innan han hade varit där och "projektat". Lite kul är det ju faktiskt att se när han fibblar, synd bara att han blir så arg då det inte går som han vill, så man kan ju inte prata med honom. No. no, stay away! Det är det bästa.

Sen höll jag på att svälja en skruv förresten också, han bad mig att hälla upp juice i sitt glas och visst gjorde jag det, fast först drack jag själv ur samma glas och vad hände när jag drack upp det sista? Jo jag hade en skruv i munnen som jag rent reflexmäsigt spottade ut direkt jag fick den i munnen. Danne skrattade givetvis och vräker ur sig något i stil med - Men tilda, där har ju ju lagt skruvarna av en anledning.. så jag inte ska tappa bort dom!
Jaha, tänker jag.. SMART! och det säger du nu!? Nåväl, jag svalde den ju aldrig som tur var :)

Nu ska jag slå igång en film, jag får titta film själv ikväll.. mkt ovanligt. Danne har nämligen inte tid, han fixar dammsugaren. Förhoppningsvis slipper vi springa och köpa en ny  imorgon.

GODNATT FOLKET!

Jag är ingen bra bloggare har jag kommit fram till. För det första för att jag är så dålig på att uppdatera och för de andra så skriver jag ju inte om nå vettigt.. jag som bara skriver för att se ut som en bra blogare som iaf uppdaterar ibland. Nåväl, bättre än ingenting alls.

Jaja men iaf, idag har jag klivit upp halv åtta med min lilleman som  nu ligger och sjunger till sin mobil han har i sin säng, lättroad liten kille vilket är bra, jobbigt vore de ju annars om man jämt var tvungen att kämpa och slita för att han ska trivas.

Igår var vi på promenad, vi gick till brio och inhandlade ett spel, en slickepott och en slev. Det var riktigt skönt ute.
Idag lär det ju vara ännu skönare i och med att det är 0 gradigt ute just nu. Jag funderar starkt på att hoppa i ytterkläderna och gå på en promenix men jag måste vänta tills folket vaknar, då kan jag även ramla in hos någon då jag är ute.

Jag är Nattavaara-sjuk. Det hade varit mysigt att åka dit någon dag också men de närmsta dagarna går det tyvärr inte eftersom jag ar en massa inplanerat den är veckan men kanske till helgen? Det beror helt på om våran hund får komma med eller inte, får hon de så är det ju grönt, får hon inte det så är det en annan sak, jag tycker inte att det är nå kul att säga åt Danne att han inte får följa med för att han måste vara hemma med Bea. Får hon följa med så har han ju ett val iaf.. sen måste han inte följa men det är ju som sagt roligare om han har ett val åtminstone.

Jag tror att jag sätter punkt här för Wille är nog less på att ligga där nu. Så nu ska jag gå och pussa och krama min guldklimp nu. Ni får ha det så bra tills nästa gång :)

Vad hade jag gjort idag utan Wille?
Livet fick genast en helt annan mening när Wille kom till världen. Jag hade inte ens kunnat föreställa mig hur lycklig jag skulle bli när han kom. Men jag är lyckligare än någonsin, nu spelar inget annat någon roll egentligen så länge jag har min Wille och att han mår bra. Det är fantastiskt hur han kunde fånga våra hjärtan med storm. Jag älskar min son så mkt att det känns som om han har funnits föralltid nästan. Det känns konstigt att säga att det är mindre än 3 månader sedan han låg på min mage för första gången. Och det är underbart att veta att han är en av oss.
Och att han är den sötaste killen i hela vida världen det får vi ju inte glömma bort. Det finns inge bättre än att mötas av hans underbart vackra leende som start på dagen. Han ler och skrattar dagarna i genom och det är så kul att se hans framsteg, han surrar som bara den, han blir nog en pratkvarn som sin mamma :)
Alltså känslan av att ha blivit mamma, att den där lilla krabaten som legat och sparkat mina revben gula och blåa äntligen kommit till världen och verkligen blivit någon, en Wille. Alltså den känslan är obeskrivlig. Nä nu är blir jag alldeles varm och lycklig i kroppen så nu måste jag avrunda detta inlägg så tårarnan inte börjar strömma.

Men Jag älskar dig Wille Erik Benjamin Green!