Entuss

" Om du är orolig nu, så är det ingenting mot för vad du kommer att vara resten av livet "
Jag tror aldrig att jag förstod vad folk menade med de orden när jag var gravid. Jag vet att jag var skitnojjig nästan hela min graviditet om att något skulle vara fel, att jag kanske bara inbillade mig att det sparkade i min mage, kanske var det bara tarmar och kanske lever inte den lilla krabaten i min mage längre. Som sagt, jag var orolig.. folk tyckte t.o.m att jag var lustig som tänkte så som jag tänkte. Jag tyckte mest det var jobbigt, även att folk skrattade åt min oro.. för det var på allvar. det känns nästan som om jag inte hann glädja mig åt min graviditet förrän de sista dagarna ungefär..

MEN... nu förstår jag vad folk menar med frasen ovan, nu börjar väl den riktiga oron. Jag trodde att jag inte var orolig.. men jag ljuger om jag fortsätter att säga det. Nu vill jag bara få ett brev med posten, en tid och sedan få det gjort för jag är orolig. Och det är säkert inte första och sista gången jag är det heller, det är väl som dom säger, jag lär vara orolig livet ut.

Så fort jag blir orolig blir jag även röksugen, innebär de då att jag ska leva med ett ständigt röksug också ?
En tanke bara. En prince menthol har aldrig varit mer lockande än inatt.

Nä nu nog.
Svärmor och svärfar kom nu.