Entuss

Jag tänkte faktiskt ägna det här inlägget till någon annan än min familj för en gångs skull.
Eller där ljög jag kanske, för en personerna jag tänker skriva till är så gått som min sambo, min fru, mitt barn, min mamma, min syster, mitt husdjur, min.. pappa kanske ibland.... min rådgivare, min läkare, min .. ja ni hajjar !? :)
Och den personen är ju då Jenny, för er som inte räknat ut det redan :)
Hon är mitt ALLT verkligen, utan henne vet jag faktiskt helt ärligt inte vad jag hade gjort. VAD hade jag gjort ?! INGEN ANING. Tråkigt vet jag iaf att jag hade haft iaf. 

Sen har vi Carro, lillis som har blivit stor. Förr ville jag och Jenny aldrig vara med henne, jag menar.. hon var ju så liten. en snorunge :P (förlåt Carro) men ja, så var det ju. Jag och Jenny vi var "stora" tyckte vi och inte ville väl vi ha en lillasyster släpandes efter oss. NEJ ! =) Men ju mer åren gått, ju mer har vi kommit varandra närmare och idag gör det ingenting att hon är en lillasyster. Det är störtskönt att ha en "lillasyster". Jag ser mig själv i henne och det är väl därför jag älskar att sitta och lyssna på hennes äventyr hon varit med om :) Idag känns det helt naturligt att vara med henne, allt bara flyter på. Aldrig har man tråkigt.

Jag har aldrig tråkigt med någon av dom. Oavsett vad vi gör, om vi så skrattar eller gråter så gillas det att umgås med dessa två uuuuuuuuuuuuuunderbara systrar. Det är ju inte konstigt att dom båda är helt fantastiska, jag menar dom är ju systrar, så lika men ändå så olika. hihi :)

Nå nu till saken, som jag egentligen velat ha sagt från början innan jag börjar med mitt dravel.
JAG ÄLSKAR ER!
Tack för att ni finns och väljer att finnas i mitt liv.