Isbitring
Efter lite gnällande och sugande på fingrar och hela handen så slängde jag in W's bitring i frysen ett tag. Sen gav jag den åt Wille och han blev tyst, det enda läte han gjorde ifrån sig var något i stil med "mhhömmhm". Det såg då ut som att han gillade att bita på de iskalla bilnycklarna som hans bitring består av. Så jag börjar mer och mer tro att det är tänderna som spökar. Nu gav jag honom alvedon och lade honom i sin säng för till slut dög inte bitringen nåmer, jag gissar den blev varm och tråkig efter en halvtimme i munnen.
Då är vi två som han tandbeskymmer kanske. Mammas visdomstand som håller på att komma fram och någon av alla Willes tänder :)
Nä nu ska jag packa det sista, blir mycket lättare att packa nu utan någon som är och ålar mellan fötterna och gnäller, det är bara stressande så det har inte varit någon idé.
Tjing!
Puss
Kommentarer
Trackback