Entuss

Vi (jag & Wille) kom hem från pappsen för ett tag sedan. Vi hann bara in genom dörren så började vi göra oss i ordning för natten. Wille fick sin välling och jag plockade ihop alla leksaker och skräp som legat över golv och vardagsrumsbord. Sen efter att sonen min somnat så tände jag lite ljus i läggan. Ikväll blir det bar att ligga hemma och mysa för mig själv med kanske en film och vad passar inte bättre än glassen jag fått av min lillebror till min myskväll?

Appropå glass så kom jag att tänka på min gulliga mamma som köpte glass åt mig när Wille var nyfödd, jag minns t.o.m orden hon sa på ett ungefär " Det finns inget bättre än glass när man mår dåligt och känner sig ledsen". Ni som känner mig vet att jag hade en jobbig första tid som nybliven mamma åt världens gulligaste Wille men grejjen var ju just det, han kändes för bra för mig. Jag hade det jätte jobbigt med ammningen och det gjorde jätte ont psykiskt för mig. Jag kände mig helt värdelös som inte ens kunde ge mat åt min son - vilket ledde till att jag inte heller ville försöka nåmer heller. Jag grät flera gånger om dagen i 2-3 veckor. Jag hade mjölk men Wille ville inte ta bröstet och när han väl gjorde det så somnade han bara, det var psykist stressande att inte veta om/hur mycket han egentligen fick i sig. Så jag började ju varva med ersättning, vilket till slut blev det enda han fick. Jag orkade inte mer! Och jag hade jätte stor press från många runt omkring mig också som berättade om hur viktig bröstmjölken är för barnet, det här var ju saker jag redan visste men jag kunde ju helt enkelt inte. Sen när jag väl bestämde mig för att sluta amma så var det en period då folk tyckte och tänkte fortfarande, så jag kände mig verkligen värdelös. Men efter ett tag så började jag stå på mig och det blev lättare och lättare för med tiden började ju folk att acceptera. Men något som störde mig så otroligt just när det kändes som jobbigast, det var att folk, som jag  inte ens känner kunde stanna och prata och titta på Wille och säga hur söt bebis han var och så där, sen kom alltid frågan "ammar du han?" Jag förstår inte ens vad folk har med det att göra. Säkert skulle jag inte reagera lika starkt om jag nu faktiskt hade ammat och var nöjd i situationen. Men nu var jag inte det så alla som frågade satt mig i en jätte jobbig sits, för sa jag nej så kom alltid frågan "varför? " Och jag kände verkligen inte för att stå där och förklara mig för en främling. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bättre med att amma nästa gång jag får barn, för det är ju faktiskt det bästa för barnet MEN.. det finns ett jätte bra andra alternativ om man inte kan eller vill och det är ersättning. På vissa låter det som om man ger barnet en dödsdom bara för att man väljer eller ofrivilligt väljer att inte amma. Men än så lever min son och mår jätte bra!

Och jo, när jag slutade amma så behövde jag pumpa ut mjölk en endaste gång så en barnmorska eller vad hon nu var för något, hon sa att jag troligen inte ens hade haft så bra med mjölk för i så fall skulle jag nog behövt tömma oftare och iaf i några dagar för att jag inte skulle få mjölkstockning eller liknande. Men det behövde jag inte, så det kanske inte hade gått så bra att amma han så länge till, who knows?

Men åter till mitt glassätande ikväll, det är inte för att jag mår dåligt eller så, jag halkade bara in på ett bananskal att min mamma tyckte att jag skulle äta glass då :)

Ja nu har ni fått lite läsning om mig och mitt "oammande". Tyck det är intressant eller inte, det var ganska skönt att skriva av sig om det iaf.
 
Nu ska jag kika en film och äta glass :)
Puss