Entuss

Jag har tråkigt!
Det har jag verkligen och trött är jag också. Det är nästan så att denna kombination gör så att jag bara vill gå och sova. Men samtidigt så känns det också ännu tråkigare. Jag tror nästan att jag ska tända lite ljus, slå i gång en rulle och sedan se vad som händer, antingen ser jag klart filmen och då har tiden gått lite så då känns det mer lägligt att gå och sova eller så somnar jag helt enkelt på soffan framför filmen, ingen större skada skedd.

Nu ska jag iaf logga in på msn för ovanlighetens skull. Vad har hänt med mig egentligen? Förr var det då det första jag gjorde när jag satte mig vid datorn, då loggade jag in på en gång. Nu brukar jag knappt vara inloggad där och när jag väl tänker tanken så börjar jag med att logga ut från Dannes msn, fortsätter glo runt på internet och glömmer sen av att göra resten, dvs logga in mig själv. När jag är på väg från datorn, då jag stänger ner alla fönster jag har haft öppna, då först brukar det slå mig "just fan, jag skulle ju logga in på msn" Men så blev det inte av. Nånå, det är ju inte något att haka upp sig på. Men detta slog mig faktiskt här för någon dag sen. Well, well.. numera pratar jag knappt med någon där iaf, förr var jag väl kanske mer inloggad för att jag surrade med en massa folk där, nu ids jag väl itne bara för att jag vet att jag ändå inte brukar prata med någon där i stort sett.. några stycken. Men det kan vara ett par roliga "stycken" när jag väl är där, då surrar jag oftast med folk som jag annars inte brukar prata med.. sånna som man inte stöter på varje dag, som kanske flyttat härifrån eller som man kanske bara glidit i sär ifrån. Så ibland är det roligt att visa sig där också.

Appropå glida i sär, tänk vad saker och ting förändras. Vad många vänner som kommit och gott på vägen. Vissa försvinner andra står fortfarande kvar. Det finns dom som man aldrig trodde skulle försvinna ur ens liv. Har dessa personer glidit ifrån en så känns det ibland som att vad som helst kan hända, för det kändes då så självklart,att inget kommer någonsin att förändras. Men idag sitter man här och kan se tillbaka på tiden som varit, alla skolår med gamla klasskompisar, bästa vänner, kompisar alla från nära vänner till mer ytliga, och tryggheten som fanns där. Personer man tagit sin första fylla med, första kyssen, första pojkvännen, andra flirtar, personer man umgåtts med och skrattat med. Vissa hälsar man inte ens på idag när man stöter på dom någonstans, personer som betytt någonting i sitt liv, vissa kanske inte ens vet om att dom själva kanske betytt något för mig, på ett eller annat sätt, likväl som att jag säkert inte vet om alla som "kommer ihåg mig" när man möter den på stan.

Ja, jag blev nostalgisk.. minnen dyker upp :)
Mest bra men även tråkiga också. Men jag har mest bra minnen, jag är nöjd med hur mitt liv varit. Jag ångrar egentligen ingenting, för utan allt som jag varit med om och personerna som funnits i mitt liv så skulle ju inte jag vara jag, det låter ju klyschigt men det är ju så. Man formas ju som person efter erfarenheter och upplevelser och intryck och allt sånt där.

Bla bla bla, snart blir det allt för invecklat känner jag.
Jag skrev bara av mig, säkert låter det jätte konstigt men det är så svårt att få ur sig en känsla med ord. Så nu slutar jag här, när jag läser detta inlägg imorgon så kommer jag nog att märka att det låter helt fucked up. Men det tar jag..

så här kan det gå när man har tråkigt..
Puss