Entuss

Idag har Wille varit med om sin allra första krash :/
Han och Danne gick och vilade, sen hur jag bara en duns.. Wille ålade sig över sängkanten och for rätt ner i golvet med huvudet först. Självklart grät han - nästan skrek. Men det var nog i både smärta och chock. Jag blev jätte rädd och jätte nojjig. Jag ringde barn, men fick en telefontid först om nästan en timme, så vi for in. Men på vägen dit blev Wille bättre, han slutade gråta och började t.o.m skratta. Men vi gick ändå förbi barn, dom hänvisade oss vidare till akuten. Vi gick dit pratade med dom där, men de sa att vi bara skulle åka hem och observera. Om han skulle kräkas eller bli som typ apatisk och tappa medvetandet så skulle vi komma in. Vi passade på att gå upp och hälsa på D's mormor på sjukhuset innan vi for hem.

Och Wille har mått bra, ett litet blåöga har han fått, annars har han varit pigg och alert som vanligt. Jag gissar att jag bara blev så uppstressad, jag visste inte vad jag skulle göra, helst inte när man har hört t.ex att man inte ska låta någon som slagit huvudet ordentligt somna och så där, så jag ville kolla för att vara på säkra sidan. Men jag hade lugnat ner mig i bilen på väg till sjukhuset också. Men jag säger som så hellre åka in en gång för mycket än en gång för lite.

Första krashen är ju alltid första krashen gissar jag. Och det här var nog inte sista gången han kommer att göra sig illa på ett eller annat sätt. Sen han har börjat åla och ta sig framåt så har han ju gjort illa sig ibland flera gånger om dagen, inte nå värre smällar då men, små saker :)

Jag måste ju erkänna att jag nästan bölade lika mycket som Wille gjorde när han trillade.
Det gjorde så ont i hjärtat.

Lillvännen min <3