Entuss

I morse vaknade jag av att pappa ringde och ville komma förbi. Klockan var väl kring nio. Nå jag klev upp med ett språng, jag tycker nämligen att det är kul att få morgon besök av mina föräldrar.
Ja, så jag klev upp och Wille tog jag med mig upp från sängen också. Willes moffi tog glatt emot honom. Men Wille var ovanligt grinig och ledsen. Men jag tänkte bara att han typ hade vaknat på fel sida eller något. Efter ett tag säger pappa att han vill testa en sak, så sagt och gjort.. han gav Willo en leksak i den andra handen än den han redan hade en i. Men han ville inte alls lyfta den armen mot munnen som han alltid gör. Så vi låter det gå en stund och provar samma sak igen, men icket ! Nå men jag tyckte att det var konstigt men tänkte egentligen inte mer på det. Pappa for hem och jag lade W i sängen för att han skulle få sova för att han var trött. Men under tiden han sov började jag fundera på det där mer och mer, jag och danne tyckte det var mkt märkligt men jag tänkte att det kanske bara var så för att han var trött eller liknande men jag sa att jag skulle kolla på det igen när han vaknat. Han vaknade och jag gick och rörde på hans arm och han skrek och började tokgrina, då fattade jag att det var något som var fel. Klockan var nu elva ungefär. Han kunde inte röra eller lyfta armen, den bara hängde längs kroppen helt lealös. Jag ringde till barn och rådfrågade dom, dom sa att vi skulle ringa akuten, det gjorde vi.. klockan tolv var vi där. Dom klämmde och kände på armen men kunde inte hitta nå fel, så vi blev remissad till röntgen. Stackarn grät när dom var tvungen att räta ut armen så dom skulle få bra bilder. Sen fick vi sitta utanför och vänta, vänta och åter vänta. Sen fick vi besked... INGET syntes på bilderna. Visst. det var ju som skönt men då började man ju fundera på varför han har så ont, och varför han inte lyfter eller anstränger armen överhuvudtaget. Nå ner på akuten igen, där fick vi prata med läkaren igen som sa att vi skulle åka hem och observera honom. Vi ska ge det några dygn. Har det inte gett med sig efter helgen så ska vi återkomma. Vid 17- tiden var vi hemma igen.

Hojj, det gör så ont i hjärtat när han gråter och jag vet att han har ont. Men nu har vi iaf gett honom alvedon och i skrivandes stund sover han. Han har vaknat några ggr efter det att vi la honom för att sova för natten klockan halv åtta eller nåt. En gång vaknade han och gallskrek jätte länge, så jag tog upp honom, lindade in honom i sitt täcke och mös med honom tills han till slut somnade igen. Jag hoppas verkligen att det går över snart och jag hoppas att han kommer att kunna sova natten ut nu.

Det roliga och charmiga med våran lillgosse är att han ändå är så otroligt glad, när läkaren höll på att undersöka honom så skrattade han och charmade verkligen henne. Han har varit jätte duktig idag. Han fick t.o.m en liten present innan vi for från sjukhuset. En liten mjukisvovvsing :)
Det var han värd ! =)



Nu ska jag gå och borsta tänderna sedan är det hopp-i-säng-ögona-böj ! :D
PoK