Entuss

Wille somnade vid tio-snåret och sover ännu. Han har blåst på ordentligt. Så alldeles nyss kikade jag in till honom, då ligger han och sträcker på sig, jag trodde minsann att han höll på att vakna men sen så ser jag hur han sökte efter tutten, hittade den och stoppade in den i munnen, först fel väg, upp och ner. Men sen kände han nog att det inte stämde så han vred på den så den hamnade rätt och sedan tog han tag i snutten, drog upp den mot ansiktet, vände sig om och började snutta med den. Jag kom på mig själv med att bara så där för mig själv och bara tok le. Han är bara för söt och jag kan inte mer än att vara super stolt över att vara mamma åt honom. Han är så underbar, så go. Tänk att jag och Danne kunde få en sån söt kille, helt perfekt. Nä, ibland kan jag fortfarande ha svårt att förstå att han faktiskt är min son, våran son. Jag är mamma åt världens bästa Wille och kommer att vara hans mamma föralltid, vad som än händer så kan ingen eller inget ta ifrån mig den rollen. Jag kommer alltid vara Wille Greens mamma. Och jag är så lycklig över det!
Nå visste jag att jag skulle älska honom redan då han låg i min mage. Jag visste att lyckan man kommer att känna kommer att vara obeskrivlig. Men när han väl kom ut till världen, till våra armar så var känslorna så mäktiga att jag började gråta. Jag hade aldrig kunna föreställa mig den riktiga känslan, det jag kände när jag höll honom för första gången. Och för varje dag som går så älskar jag honom bara mer och mer. Han är verkligen mitt allt, utan tvekan! Jag gör vad som helst för honom.

Nu har han vaknat, så nu ska jag lyfta upp honom och krama och pussa lite extra på honom för att visa hur tacksam jag är över att ha honom i mitt liv. Man ska ta vara på varenda sekund, för livet går inte i repris!
Jag älskar dig Wille!