I'm not superwoman


Det är en läskig känsla jag känner. Jag har inte gjort något jag ångrar men däremot vet jag att det kommer att bli en tuff tid framöver, både fysiskt och psykiskt. Det är jobbigt just nu också, absolut men det ska det vara också, annat vore ju konstigt men däremot så vet jag att det inte hade behövt göra såhär ont heller. Jag vet att saker och ting hade kunnat skötas lite snyggare.. det hade nog gjort mindre ont, inte bara för min del utan för allas. Jag hoppas verkligen att det kommer en dag då allt kommer att kännas mkt lättare, för visst kommer den ? Just nu känner jag bara för att skrika och gråta. Jag är inte heller gjord av stål.


Skolan får vi se hur det blir med också. Jag ska såklart gå skola men jag får se vad det blir jag kommer att läsa.. det återstår att se till veckan.. ska iaf på upprop på måndag.
Jag tror att det blir en tidig kväll ikväll, hade varit skönt att gå och lägga sig redan nu . . ska känna efter lite till.
Jag hoppas iaf att jag kommer att kunna sova, jag hade verkligen behövt det. Jag har ont i hela kroppen, jag har varit mega trött idag, jag har verkligen känt av sömnbristen efter förra natten.. nåväl, skit samma.. vi ser ju hur det går :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0