Ja, vad säger man?


Klockan är mitt i natten och jag har ännu inte fått sova.
Jag har haft två grannar på besök, ett fyllo (som jag känner och som i vanliga fall är super trevlig men i natt var han mest full och behövde gå hem och sova ruset av sig ;P ) sen en annan granne som jag absolut inte känner, men jag vet att han bor här i trappen. Han plingade på dörren och började berätta att han inte kunde komma in i sin lägenhet för att det var fullt med folk där, dom släppte inte in honom och dom pratade inte svenska... eftersom jag är själv hemma med Wille så ville jag inte gå upp till grannen för att kolla läget, jag visste ju inte vad det var för folk och jag ville inte lämna lägenheten, gå upp dit och kanske bli kidnappad, om det nu var sant det den gamla farbron berättade. Vi ringde polisen, men under tiden som vi pratade med polis och sådär och ju mer han började surra så ringde de en klocka i mitt huvud, jag trodde inte nu på hans historia, för han började surra om tågvagnar och södra sverige där han bor och blahablaha.. MEN, jag ville fortfarande inte ha honom i mitt hem. Jag berättade för polisen om situationen men tillade att jag inte är säker på att det han berättar är sant, men jag vill ändå ha deras hjälp med att få ut honom ur lägenheten och jag visste ju inte helt säkert att det bara var dravvel det gubben berättade. Hursomhelst, detta tog nästan en timme men för att göra en lång historia kort så kan jag ju säga att polisen kom, jag gick och öppnade porten, det första dom säger till gubben var " Hej, kommer du ihåg oss? Det var vi som hjälpte dig upp för trappen tidigare idag" Sen önskade jag dom lycka till och gick in till mig och stängde dörren. 5 minuter senare ser jag poliserna komma ut från porten och sätter sig i sin bil och åker härifrån, dom hade inte med sig någon, och det var inga som gick ut samtidigt som dom.. dom kom helt enkelt ut själva och körde härifrån. Så, alltså.. gubben är hemma hos sig nu, det var inte en jävel där hos honom som inte skulle vara där, han är väl bara gammal och snurrig. Frid och fröjd!

Stackars gubbe. Stackars mig som inte fått sova, stackars min hund ( som har fått vakta ytterdörren här hemma istället för att sova).  Stackars mig igen som fan inte törs gå och sova, det är väl ingen idé, snart kommer väl nästa... det är ju några grannar kvar. Hm. Näe, nu vill jag att min karl ska komma hem. Jag vill inte vara själv. Ibland är det obehagligt.

Jag ska ändå göra ett försök till med att sova bredvid min prins.

GODNATT TACK!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0