Entuss

Ja, ni som följt bloggen den senaste tiden vet ju att Willemannen har varit sjuk ganska länge här för någon vecka sen. Ja men iaf, då var han verkligen famnig av sig.. visst han orkade ju då inte så mkt annat.. och gick man i väg så orkade han inte gråta efter en. Men nu, nu när han blivit frisk är han värre än någonsin. Är jag hemma så ska han vara i famnen 24/7 typ. Han är som en liten blodigel på mig. Tar jag inte upp honom så skriker han och gråter. Jag menar, jag älskar att kramas och ha min son i famnen men det kan även gå mig på nerverna.. ibland får och kan man inte göra något bara för att han är som en blodigel på mig. Det hade varit en sak om jag vet att han inte kan ta sig fram på egen hand eller roa sig själv men nu vet jag ju att det är han jätte duktig på.. annars.

Nä, ingen annan duger. Inte då så länge det bara är jag och Willes pappa hemma. Han borde ju iaf dela upp klängandet. Halva dagen på mig och andra halvan på sin pappa! :)

Men jag älskar honom ändå! :)

En bild tagen idag då Wille promt skulle vara i famnen, så vi roade oss med att se oss själva i webkameran, passade på att ta en bild :)