Runaway


Det kändes tungt att kliva upp imorse, hade inte skrapat ihop många timmar sömn. Men jag har bara mig själv att skylla, för det första så var filmen slut vid ett, sen kunde jag inte släppa tankarna kring vissa saker vilket höll mig vaken. Sen hände något mitt i allt . . Jag har aldrig känt den känslan tidigare, jag fick ingen luft, det var som om de bara satte sig ett lock i luftstrupen, en stor sten liggandes över bröstet på mig, jag ville gråta men kunde inte, allt bara stod stilla. Jag fick panik . . men när den där "sten-känslan försvann" , efter några minuter så brast det. Hur som helst så är det så att jag är en idiot . . hur jag än vrider eller vänder på det. Varför blir jag ens förvånad ?
Det läskiga är att jag typ känner mig "öm" i bröstet ännu, som om det verkligen låg en megastor sten på mig i natt.


Ska stoppa något i magen nu.
På återseende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0