Hej igen kära bloggen!


Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, men jag vänder mig hit för huset är fullt av folk och jag känner bara för att gå in i ett rum och bara skrika och gråta, jag är besviken. Och jag är mer besviken på mig själv som ens orkar bry mig, att jag orkar ens lägga energi på att bli arg och besviken. Det är ju aldrig till någon nytta.
Och det värsta är ju att du faktiskt inte förstår varför jag bryr mig. Tro mig, hade det varit så enkelt som du får det att låta, då hade jag faktiskt inte sagt något, men nu är det ju inte riktigt så enkelt. Och såna här gånger så förstår jag mig själv, varför  jag känner som jag gör. Jag tror nämligen att jag förtjänar bättre. Det borde ju vara värt att offra sig ibland bara för mig. För oss. Bevisa någongång att jag har fel!


Det är som att lära en gammal hund att sitta.

GODNATT !!!!!!!!

Nu ska jag lägga mig bredvid den bästa människan som någonsin satt sin fot på denna jord. Han är den underbaraste i hela vida världen, min son Wille! My everything!


Det blev ett väldigt neggoinlägg igen. Men jag lovar, jag kommer att vara på bättre humör efter lite sömn.
Förhoppningsvis. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0